Babyrytmik och röda öron.

Så fort man vänder ryggen till så ligger han där, på mage, och sprattlar. De senaste dagarna har det hänt mkt, och Viggan är numer en väldigt rörlig bebis. Synd bara att han inte lärt sig rulla tillbaka fran mage, utan blir arg som ett bi efter en stund...

Hade ingen lust alls att ta på mig och ge mig ut i regnet och tänkte därför hoppa över rytmiken idag. Men när våra snälla vänner Helena och Norma erbjöt oss skjuts så kunde jag inte tacka nej.
Tur var väl det för väl framme var det jättetrevligt!
Vår rytmikledare Rut, visade sig vara zonterapeut och gick loss med sina tummar på mina öron. Det gjorde så ont att jag skrek ut något som verkligen inte passade i församlingshemmet där vi befann oss.
Enligt henne så ska man se örat som ett uppochned vänt foster, där öronsnibben är huvudet. Låter ju lite hokuspokus tänkte jag, men hon visste verkligen vad hon höll på med!
Att jag har ont i nacken och axlarna upptäckte hon, genom örats spänningar, redan efter någon sekund.
- Här har du ont Frida.
- JAAA.
- Men inte här.
- Neee.
- Men här.
- JAAA. AJ.

Jag frågade henne också om hon kunde svara på varför jag har så ont i ena knävecket. Tydligen kan man se knät som ett huvud och låret som en hals/överkropp. Punken där jag har ont i knävecket är samma område som nacken. Konstigt hur kroppen hänger ihop.
Jag är iallafall djupt imponerad, och funderar på att boka en tid hos henne på allvar.

Nu sitter med blossande öron och en trött Vigg som pratar med sig själv, vid min sida. Snart kommer Christoffer hem och då jag ska testa att massera hans öron, hihi!

Ha en fin kväll!