Flytt.

Vi flyttar, följer Ni med?

Min nya bloggadress är: mittlivmedviggo.blogg.se , klicka på länken så kommer ni till min nya blogg.
Nu ska jag klura ut hur man flyttar över alla gamla inlägg, någon som vet?

Hm... :)

Hoppas hoppas hoppas...

Jag hoppas verkligen jag och Viggo har turen med oss att vinna i Erikas bloggtävlingar!

Önska oss lycka till! :)

Världens vackraste lilla hand.

En solig dag.

Idag fick Viggo följa med mig till jobbet för ett kort möte. Tyvärr så har butiken gått i kk och det betyder att jag står utan extraarbete om en månad. Inget ont som inte har något gott med sig, jag väljer stt vända motgång till medgång istället. Till min lycka är våren här, och eftersom jag arbetat varje helg sedan Viggo var ett par månader, så kan jag med gott samvete njuta av min 100% mammaledighet i sommar. För till hösten har jag mina planer... :)

Efter mötet följde vi med Thea och Sofia hem för lite frukost, som jag glömde av mitt i morgonstressen. När vi ändå hade bilen så passade vi på att hälsa på mormor på jobbet, innan vi åkte vidare mot den stora staden för att möta upp mina bästisar. Jag är lycklig som har så fina vänner, och Viggo älskar sina gudmödrar!
Vi åt en god sallad på Condecos uteservering på Avenyn och det var sååå skönt att bara sitta där, snacka skit och titta på folk. Precis som förr. :)
Ikväll har jag och Christoffer avlöst varandra för att åka och träna, och nu sitter vi här i soffan som två trötta säckar potatis... Sängen kallar!

Law of attraction.

Det är inte mycket som vara för evigt. Evigt kan vara kort. Livet är och ska nog vara oförutsägbart, tjusningen kan vara nyfikenheten inför morgondagen. Vart man är påväg i livet, kan både man själv och ödet bestämma. Antingen så låter man sitt öde planeras av annan makt, eller så är man lyhörd för signaler, för sin egen känsla av rätt och fel. När det gäller mitt eget liv, vill jag tro att jag själv kan påverka det mer än någon annan. Att våga släppa taget, ta en ny väg utan att veta vart den egentligen leder, är en stort steg för utveckling och mod.

I takt med åldern, lär man känna sig själv. Jag börjar förstå vad som är viktigt, vad jag står för och tror på. Jag försöker skapa och kontrollera min egen framtid. Jag tror att det jag fokuserar och lägger energi på, kommer tillbaka i allt större doser i mitt liv. Positivt som negativt.

Jag önskar att jag vet lika mycket om livet idag, som jag kommer att veta om 10 år. Mina val hade känts lättare att ta. Men det är lika viktigt att inte vackla inför framtiden idag, som det är om 10 år.

"Det löser sig" och "Jag tar dagen som den kommer" har länge varit mitt motto. Men för mig har det fått en annan innebörd. Det är upp till mig vad jag vill göra med dagen idag och morgondagen. Framtiden kan ingen utvisa, men idag kan jag med min fulla kraft påverka den. Det man vill - det måste man kämpa för.

Någonting man alltid ska ha i åtanke är att det du sänder ut kommer alltid tillbaka till dig själv. Positivt som negativt. Tydliga mål och visioner påverkar det medvetna och omedvetna, och får oss att nå dit vi vill genom att ta rätt beslut och välja rätt väg.

Att lyssna till sin första känsla, och alltid följa den, är vägen till att göra de rätta valen. Kalla det ett 6:e sinne, kanske intuition.

Att våga lyssna, även om känslan talar mot förståndet och hjärtat, har för mig varit svårt många gånger. Men jag tränar på det och har lovat mig själv att bli bättre. Oavsett om det gäller människor, saker eller situationer är det viktigt för mig med goda energier. De negativa, kan man möta med förståelse och ödmjukhet, men sakta låta rinna av.

"The key is to remember that there is always a lot more going on in a person than what appears on the surface."

Krypningens baksida.

Efter en lång och härlig morgon såg jag fram emot en lika lång och härlig dusch.
Tyvärr så blev det inte lika bra.
Viggan, som nu är mer än rörlig, kröp in i badrummet som en paradhäst, såg till sin stora glädje mig i duschen. Mamma och vatten. Hans två favoriter. ;) Glad kröp han vidare, kilade in sin tjocka lilla hand mellan listen och duschkabinens glasdörr. Plaskade lite. Smakade på ett hårstrå från golvet. När han ställde sig upp mot toalettstolen lovade jag mig själv att alltid fälla ner locket fortsättningsvis. Kanske tom sätta upp en skylt? Jag såg hans tjocka lilla hand gräva runt kring och under ringen och munnen mot sitsen. Jag sa högt AJABAJA och NEJNEJNEJ. Bankade argt på glasdörren.
Viggo, jätteglad, ville till sin mamma. Ville till vattnet, bada plaska tjoho! Stod med en stor flinande mun mot glasdörren, bankade tillbaka för att bli insläppt. Jag tänkte; nu ramlar han och slår i huvudet mot kaklet, slår i hakan, slår ut tänder.
Blod, mycket blod. Men jag kunde inte göra någonting, för han stod ju mot dörren som skulle välta honom om jag öppnade den.
Det enda jag kunde göra var att banka på dörren, se arg ut och säga AJABAJA, NEJNEJNEJ.
Visst, han ramlade en gång, mellan duschen och toalettstolen låg han inkilad. Med balsam i håret kastade jag mig ut och blötte ner både honom och badrummet. Men falskt alarm, varken blod och bara ett par ynka tårar.

Nästa gång sätter jag dig i gåstolen, Viggo. Det är ett löfte.

Mätt och belåten.

Viggos favoritmellis är turkisk youghurt med hallon. Nyttigt och smaskigt på samma gång.

Se så nöjd han ser ut!

Tisdag.

Idag väntar Viggo och jag besök.
Men kommer ni inte snart så äter vi upp kakorna själva...;)

Familjedag.

Jag älskar de dagar jag får spendera med min lilla familj. Tyvärr är de alldeles för få, då vi tillsammans jobbar alla dagar i veckan. Idag var en sådan dag, då vi vaknade och kunde äta frukost ihop utan stress. Viggo fick äta gröt med bara händerna dagen till ära. Det avslutades med en dusch...

Vi åkte in till stan och mötte upp Emma, Mikael och Tyra för en liten fika och shopping. Sen var det dags att åka och fira fina William på hans 3 års dag! En tur till IKEA och träning hann vi också med, vilken dag!

Påskhelgen.

Vi hade en underbart mysig påskafton med lika underbara vänner!
Vad hade man gjort utan er? <3

Sofia stod för den smarriga förrätten och Christoffer hade lagat en superdog huvudrätt.

När de sockerhöga barnen somnat började vår spelkväll...vem som vann kommer jag inte nämna här. ;)

Efter jobbat idag tog vi en tur till Viggos morfar för lite påskmiddag. Vi gratulerade morfar till pensionen och Viggan visade upp sina nya krypkunskaper.

Nu blir det mys i soffan och fram resterna av påskgodiset. :)

Den galna hunden.

Påskafton.

Långfredagen.

Efter en natt med mycket gråt och tandagnissel så har vi kommit på att Viggo har jätteont i sitt tjocka lilla lår. Efter sprutan såklart. Han har ett stort blåmärke, nästan som en lårkaka och det är inte konstigt det gör ont när vi har burit bär honom och kommit nära benet. Stackars liten!

Idag har det varit lite gnälligt, men ibland skiner ansiktet upp!

Speciellt när vi kom på honom för första gången ståendes mot sängspjälorna efter en liten sovstund...

Både jag och Christoffer är ovana vid Viggos framsteg. Man är inte längre ensam när Viggo kravlar över tröskeln till badrummet, och det känns både roligt och oroligt att veta att han kan ta sig fram överallt. Tidigare har vi kunnat begränsa vad som är barnvänligt och icke, men nu får man barnsäkra alla utrymmen och ha ögon i nacken. Det går fort nu!

I förmiddags kom Viggos gudmödrar förbi, och det gjorde både mig och Viggo på bra humör. :) I sitt livs första påskägg fick en jättefin tröja och en liten mus till sin Maileg-samling. Tack snälla ni!
Ikväll kom Viggos mormor till oss för en påskmiddag. Som den bortskämda lilla krabat han är, fick han sitt livs största påskägg, innehållande en Mini-Kånken! Undra vem som blev gladast, jag eller Viggo? ;) Den kommer slitas i många år, och jag ser redan fram emot att packa den med prickekorvsmörgåsar och varm choklad!

Ernst 80 år!

Igår fyllde Ernst 80 år och det firades med pompa och ståt! :)

Viggo har tyvärr blivit lite dålig igen, antagligen efter sin svinvaccination. Snoret rann, tempen var hög och humöret lågt, men vi packade in oss i bilen för att åka till Lerum och fira Ernst!

Min tappre lille riddare!

Mat i mängder, smaskens!

Fina mamma och morbror Claes.

Kussen Karin.

Schkål!

Tyvärr fick vi åka hem alldeles för tidigt (mat hann vi få i oss, SÅ gott!), men så blir det med små sjuka barn.

Ernst, Tack för att vi fick komma på ditt kalas, och hoppas du hade en härlig kväll med nära och kära!