Viggo 9 månader.

Sjukis-Viggan har börjat bli bättre, men lite feber endast på kvällarna, har han varit både pigg och glad i helgen.
Till min stora glädje bibehåller han sin mystendens och ligger gärna i min famn och gosar. Tänk så mycket mys vi har att ta igen efter dessa 9 månader! ;)
Ja, igår blev Viggo 9 månader och jag säger som jag alltid säger (med risk för att låta som Agda 98) -Så fort tiden går!

Nu säger du både Mamma och Papapapa, Titta (tror dock inte du förstår vad det betyder...) samt mycket annat joller.
Du ålar sig fram men ibland får du ihop motoriken och tar ett par krypsteg. Du lägger sig på sidan och vilar en stund, kan rulla tillbaka på rygg samt sätta dig upp.
Du älskar att bröta runt i soffan, slänger dig mellan våra knän och famnar och det har blivit en rolig lek för dig. Du gömmer huvudet i soffkudden och fnissar när vi kittlar dig i nacken. Gosunge!

Du älskar våra hundar Melwin och Cleo, men tyvärr är kärleken inte alltid besvarad. Du nyper stackars Cleo med dina starka små fingrar, men är du snäll så ger hon dig en puss och du ger en tillbaka.

Du har börjat stäcka dina armar mot oss, och sprattlar glatt med benen när vi lyfter upp dig. Det är så härligt att se din personlighet och att du visar oss vad du vill.

Älskade lilla pyret, du somnar gärna tätt intill, och jag svettas ihjäl, du är varm som en kamin!
Inte så konstigt med tanke på att du har haft feber till och från den senaste månaden. Och hostat och snörvlat har du också gjort. Men du är tapper och kan alltid bjuda på ett litet leende. Du sprider så mycket glädje omkring dig och du förgyller våra liv. Vad hade vi gjort utan dig?

Vi älskar dig
mamma och pappa <3