Musincidenten.

Det näst värsta (hade det varit en orm så hade jag dött) som skulle kunna hända hände i måndags.
Efter födelsedagsmiddagen hemma hos Viggos farmor och farfar tar jag på mig mina skor och går ut. Sulan ligge rlite konstigt i skon, så jag stampar till ett par gånger och tänker inte mer på det.
5 minuter senare lyfter jag foten, skakar till den lite och känner hur någonting rör sig.
- Christoffer, ta av mig skon! TA AV MIG SKON! NUUU!!!
Av med stöveln och ut ramlar en liten mus. Halvt levande, halvt död. Halvt mosad, halvt platt.
Jag skrek, fick panik och grät. Kastade mig in i en gran, bort från den stackars lilla musen som sträckte sina små tassar upp mot oss.
- Ta av mig strumporna! TA AV MIG STRUMPORNA!!!!
- Men du har ju inga strumpor?
- STRUMPEBYXORNA!!!!
Hängandes i granen slet Christoffer av mig mina strumpebyxor och jag låg med rumpan bar i snön. Skrikandes, gråtandes och i fullständig panik.

Stackars liten mus. Stackars mig.