Oturskväll.

Har sedan i höstas sett fram emot Susannas barnteateruppvising!
I eftermiddag packade jag in vagn, barn och man i bilen och styrde mot den stora staden. Fastnade 45 minuter i kö och väl framme vid Artisten var alla parkeringa upptagna. Vi åkte runt som en tok i snömodden och letade, men utan framgång. Jag skrek till min stackars chaufför: Sväng! Höger! Stanna! Nej! Där? Nej! Åk! Åk! Åååååk!
När vi nästan gett upp, så chansade vi och tog en runda till och hittade till min stora lycka en ledig plats. Då var vi bara 15 minuter sena. Ut med vagn och Viggo, som precis hade somnat av allt sladdande. Christoffer sprang iväg för att lägga på pengar på bilen...och upptäcker att vi står på en 10-minuters parkering. Viggo skriker och jag börjar nästan gråta.
Tittar mot huset där min kära vän står bakom kulissen i en stickande säckväv. Så nära men ändå så långt ifrån.
Vi packade in oss i bilen igen och åkte till IKEA och tröståt en glass.