Viggo 6 1/2 månad.

Min stora lilla kille.

Du snurrar runt i din nya gåstol, och är så lycklig över att du kommer åt ställen du bara kunnat kika på tidigare. Du tuggar på mina gardiner, puttar in alla böcker i bokhyllan och öppnar och stänger köksluckorna.

Du säga "mamma, mama, mamamamama" och mitt hjärta blir varmt. För det är väl mig du menar, jo så måste det vara.

Du skrattar så det kluckar och låter ofta som ett får. "Hähähä" vibrerar du fram och får din omgivning att skratta.
Du är oblyg men håller ett öga på mig så att jag finns till din räddning när du vill ha en trygg famn att landa i.

Du sitter själv och blir stadigare och stadigare, men ibland så tippar du och på så sätt har du ådragit dig dina första små blåmärken.

Två stora mål mat om dagen gluffsar du i dig, förutom gröt och fruktpureer som är smaskens!

Banan smakar urk, likaså fisk. Men vi vänjer dig för det är viktigt med en varierad kost.

Två vita fina små tänder har tittat upp i underkäken och de vill gnaga på det mesta som kommer i dess väg. Man får akta sina fingrar, annars får man ett litet bitmärke!

Du håller långa konversationer med mig, bäst på tu man hand. Vi pratar om väder och vind, orättviskor och världsfreden.

Du gillar din pappas skägg och min lugg, olika texturer och material.

Ditt hår blev tillslut så långt och stripigt att jag fick klippa bort nästa en decimeter. Du blev så fin, som en riktig liten pojke i din nya frisyr. Håret sparade jag i en liten ask.

Kryper gör du inte än, men vem har bråttom? Du ligger så bra där på mage och sprattlar med armar och ben.

Vackra lilla skatt, du ska bara veta hur mycket du är älskad!