Långfredagen.

Efter en natt med mycket gråt och tandagnissel så har vi kommit på att Viggo har jätteont i sitt tjocka lilla lår. Efter sprutan såklart. Han har ett stort blåmärke, nästan som en lårkaka och det är inte konstigt det gör ont när vi har burit bär honom och kommit nära benet. Stackars liten!

Idag har det varit lite gnälligt, men ibland skiner ansiktet upp!

Speciellt när vi kom på honom för första gången ståendes mot sängspjälorna efter en liten sovstund...

Både jag och Christoffer är ovana vid Viggos framsteg. Man är inte längre ensam när Viggo kravlar över tröskeln till badrummet, och det känns både roligt och oroligt att veta att han kan ta sig fram överallt. Tidigare har vi kunnat begränsa vad som är barnvänligt och icke, men nu får man barnsäkra alla utrymmen och ha ögon i nacken. Det går fort nu!

I förmiddags kom Viggos gudmödrar förbi, och det gjorde både mig och Viggo på bra humör. :) I sitt livs första påskägg fick en jättefin tröja och en liten mus till sin Maileg-samling. Tack snälla ni!
Ikväll kom Viggos mormor till oss för en påskmiddag. Som den bortskämda lilla krabat han är, fick han sitt livs största påskägg, innehållande en Mini-Kånken! Undra vem som blev gladast, jag eller Viggo? ;) Den kommer slitas i många år, och jag ser redan fram emot att packa den med prickekorvsmörgåsar och varm choklad!